publicerad: 2015
braxen
braxen
[brak´sen]
substantiv; best. ~; pl. braxnar • en fisk
Singular | |
---|---|
en braxen | obestämd form |
en braxens | obestämd form genitiv |
braxen | bestämd form |
braxens | bestämd form genitiv |
Plural | |
braxnar | obestämd form |
braxnars | obestämd form genitiv |
braxnarna | bestämd form |
braxnarnas | bestämd form genitiv |