publicerad: 2015
dragare
drag·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. dragarna • dragdjur; i sammansättn. dragande person el. anordning
Singular | |
---|---|
en dragare | obestämd form |
en dragares | obestämd form genitiv |
dragaren | bestämd form |
dragarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dragare | obestämd form |
dragares | obestämd form genitiv |
dragarna | bestämd form |
dragarnas | bestämd form genitiv |