SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
eter
eter [e´ter] substantiv ~n etrar himla- el. världs­rymd; tom­rum el. i äldre tid tänkt ämne som medium för fort­plantning av ljus el. radio­vågor; ​vara ute i etern upp­träda i radio el. tvett ämne som förr an­vändes vid ned­sövning in­för operation e.d.
Singular
en eterobestämd form
en etersobestämd form genitiv
eternbestämd form
eternsbestämd form genitiv
Plural
etrarobestämd form
etrarsobestämd form genitiv
etrarnabestämd form
etrarnasbestämd form genitiv