publicerad: 2015
kö
kö
[kö´]
substantiv
~n ~er 1 rad av väntande; bakre del av trupp e.d.2 biljardkäpp – Nästan alla sammansättn. med kö- hör till kö 1.
Singular | |
---|---|
en kö | obestämd form |
en kös | obestämd form genitiv |
kön | bestämd form |
köns | bestämd form genitiv |
Plural | |
köer | obestämd form |
köers | obestämd form genitiv |
köerna | bestämd form |
köernas | bestämd form genitiv |