publicerad: 2015
kerub
kerub
[çeru´b]
substantiv
~en ~er • ängel särsk. i barngestalt
Singular | |
---|---|
en kerub | obestämd form |
en kerubs | obestämd form genitiv |
keruben | bestämd form |
kerubens | bestämd form genitiv |
Plural | |
keruber | obestämd form |
kerubers | obestämd form genitiv |
keruberna | bestämd form |
kerubernas | bestämd form genitiv |