SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kerub
kerub [çeru´b] substantiv ~en ~er ängel särsk. i barngestalt
Singular
en kerubobestämd form
en kerubsobestämd form genitiv
kerubenbestämd form
kerubensbestämd form genitiv
Plural
keruberobestämd form
kerubersobestämd form genitiv
kerubernabestämd form
kerubernasbestämd form genitiv