publicerad: 2015
kinka
kinka
verb
~de ~t 1 bilda kinkar; krångla2 vara missnöjd, gnälla
Finita former | |
---|---|
kinkar | presens aktiv |
kinkas | presens passiv |
kinkade | preteritum aktiv |
kinkades | preteritum passiv |
kinka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kinka | infinitiv aktiv |
att kinkas | infinitiv passiv |
har/hade kinkat | supinum aktiv |
har/hade kinkats | supinum passiv |
Presens particip | |
kinkande |