publicerad: 2015
klack
klack
substantiv
~en ~ar 1 hälstöd på skor; upphöjning; brant klippa el. höjd2 grupp som leder bifallet särsk. vid tävlingar – Alla sammansättn. med klack- hör till klack 1.
Singular | |
---|---|
en klack | obestämd form |
en klacks | obestämd form genitiv |
klacken | bestämd form |
klackens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klackar | obestämd form |
klackars | obestämd form genitiv |
klackarna | bestämd form |
klackarnas | bestämd form genitiv |
klack
se under 2klicka