SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
klack
klack substantiv ~en ~ar 1 hälstöd på skor; upp­höjning; brant klippa el. höjd2 grupp som leder bi­fallet särsk. vid tävlingar​ – Alla sammansättn. med klack- hör till klack 1.
Singular
en klackobestämd form
en klacksobestämd form genitiv
klackenbestämd form
klackensbestämd form genitiv
Plural
klackarobestämd form
klackarsobestämd form genitiv
klackarnabestämd form
klackarnasbestämd form genitiv
klack
se under 2klicka