publicerad: 2015
kortege
kortege
[korte´∫ el. kortä´∫]
substantiv
~n [‑en]; pl. ~r [‑er] • ridande el. åkande festtåg
Singular | |
---|---|
en kortege | obestämd form |
en korteges | obestämd form genitiv |
kortegen | bestämd form |
kortegens | bestämd form genitiv |
Plural | |
korteger | obestämd form |
kortegers | obestämd form genitiv |
kortegerna | bestämd form |
kortegernas | bestämd form genitiv |