publicerad: 2015
matare
mat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. matarna • anordning el. person som matar fram el. in ngt
Singular | |
---|---|
en matare | obestämd form |
en matares | obestämd form genitiv |
mataren | bestämd form |
matarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
matare | obestämd form |
matares | obestämd form genitiv |
matarna | bestämd form |
matarnas | bestämd form genitiv |