publicerad: 2015
medicin
med·ic·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er 1 knappast pl.; läkekonst2 läkemedel – Nästan alla sammansättn. med medicin- hör till medicin 2; sammansättn. med medicinal- kan dock anses höra till medicin 1.
Singular | |
---|---|
en medicin | obestämd form |
en medicins | obestämd form genitiv |
medicinen | bestämd form |
medicinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mediciner | obestämd form |
mediciners | obestämd form genitiv |
medicinerna | bestämd form |
medicinernas | bestämd form genitiv |