publicerad: 2015
orre
orre
[år`e]
substantiv
~n orrar 1 en fågel2 ⟨vard.⟩ örfil – Alla sammansättn. med orr- hör till orre 1.
Singular | |
---|---|
en orre | obestämd form |
en orres | obestämd form genitiv |
orren | bestämd form |
orrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
orrar | obestämd form |
orrars | obestämd form genitiv |
orrarna | bestämd form |
orrarnas | bestämd form genitiv |