publicerad: 2015
vall
vall
substantiv
~en ~ar 1 sträng el. bank av uppkastad jord el. snö el. av sten2 stycke mark besådd med gräs, klöver e.d. för slåtter el. bete: gå (i) vall med boskapen3 särsk. i namn; idrottsplats: Slottsskogsvallen – De flesta sammansättn. med vall- hör till vall 2.
Singular | |
---|---|
en vall | obestämd form |
en valls | obestämd form genitiv |
vallen | bestämd form |
vallens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vallar | obestämd form |
vallars | obestämd form genitiv |
vallarna | bestämd form |
vallarnas | bestämd form genitiv |