publicerad: 2015
vallare
vall·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vallarna • till 2valla 1
Singular | |
---|---|
en vallare | obestämd form |
en vallares | obestämd form genitiv |
vallaren | bestämd form |
vallarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vallare | obestämd form |
vallares | obestämd form genitiv |
vallarna | bestämd form |
vallarnas | bestämd form genitiv |