publicerad: 2021
bevänt
ingen böjning
be·vänt
adjektiv
●
endast predikativt i nekande el. frågande uttryck
som har viss kvalitet eller utsträckning som framgår av sammanhanget
sätt bevänt med någon/något
sätt bevänt med någon
sätt bevänt med något
hur är det bevänt med kulturintresset?; det blev inte mycket bevänt med hans studier
belagt sedan 1494 (brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia));
fornsvenska bevänt; av lågtyska bewent med samma betydelse, eg. perfekt particip av bewenden 'förhålla sig; bero'; jfr ursprung till
2vända