publicerad: 2021
dum
dumt dumma
dumm·are
adjektiv
1
som har dålig fattningsförmåga
dum (på att+verb)
dum (i/på något)
dum (i något)
dum (på något)
han verkar lite dum; är du helt dum i huvudet?
○
äv.
som (tillfälligt) handlar oklokt
hon var dum som inte försökte; det var dumt gjort att luras (adverbial)
○
äv. om handling eller dylikt
ett dumt förslag; han bar sig dumt åt (adverbial)
dum som en gås
mycket dum
dum som ett spån
mycket dumhon kände sig dum som ett spån som gick på tidningens aprilskämt
dummare än tåget
se
tåg
2
som orsakar besvär eller förargelse
den dumma historien med punkteringen; det var dumt att han inte kom i tid
○
särskilt i negerade uttryck
nu skulle det inte vara dumt med en kopp kaffe
belagt sedan 1810
3
elak
dum (mot någon)
var de stora barnen dumma mot dig, lille vännen?
belagt sedan 1892