publicerad: 2021  
is isen isar
is·en
substantiv
● fruset vatten i hård form och med blank, glatt yta med tanke på ämnet el. ett stycke av det; spec. om täckande skikt eller dylikt
JFR snö
isbana; isblock; iskristall; isskrapa; issmältning; blankis; drivis; polaris
snö och is; vattnet frös till is; isen var fort­farande för tunn för att bära henne; mera is i groggen; senvinterns förrädiska isar
○ i fack­mässiga samman­hang äv. om snö
○ ofta bildligt
händerna var kalla som is; isen i hans sinne
bryta isen 1över­vinna de första svårigheterna eller mot­ståndetsyftet med rapporten var att bryta isen för fort­satta studier 2lätta upp stämningenatt sjunga all­sång är ett bra sätt att bryta isen på en fest
ha is i magen vara helt lugni en stressig situation eller dylikt: aktie­sparande är en lång­siktig verksamhet och det gäller att ha is i magen när kursen faller
ingen ko på isen se ko
lägga något på is tills vidare vänta med att behandla eller ta itu med någoti kommun­styrelsen var oenigheten stor och beslutet lades på is
vara (helt) under isen vara i mycket dåligt till­stånd eller dålig formförra året var hon under isen men nu är hon till­baka i topp­form
(vara ute) på hal is (vara) i svårigheterefter att ha gett sig in på något man inte behärskar: ett tag var reportern ute på hal is när han inte fick de svar han förväntade sig och där­för tvingades improvisera
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska is; gemensamt germanskt ord, dock inte i gotiskan; av ovisst urspr.