publicerad: 2021
1rå
rått råa
adjektiv
1
som inte tillagats genom kokning, stekning etc.; om matvara
råa grönsaker; rått kött; en sallad med rå lök
○
i sammansättn. äv. (om naturtillgång eller dylikt)
som inte bearbetats och förädlats
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska rar 'rå; fuktig'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. cru´or 'blod'; bet. 'brutal' från tyska
2
ytterst ohyfsad och brutal om person el. handling
en rå typ; ett rått överfall; ett rått skratt
○
spec. om språk eller dylikt med mycket svordomar el. sexuella anspelningar
råa eder; råa skämt
○
äv. försvagat
frän, (små)brutal
stämningen var rå men hjärtlig
belagt sedan 1749
3
fuktigt kall
JFR
råkall
den råa morgonluften
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
2rå
rån rår
rår·na
substantiv
●
tvärgående bom som håller uppe ett fyrkantigt segel vanligen ett av flera; mest på (äldre) större segelfartyg
sjömännen var uppe i rårna för att bärga segel
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan);
fornsvenska ra 'stång; segelrå'; gemensamt germanskt ord; besläktat med
ragla
3rå
rået el. rån, plural rån el. rår
rå·et
substantiv
1
ett övernaturligt väsen i mänsklig skepnad som enl. folktron påträffas i och råder över visst område i naturen
belagt sedan ca 1600;
sv. dial. rå, råd; bildn. till
1råda 1
4rå
rån el. rået, plural rår
rår·na
substantiv
●
ålderdomligt
markering med pålar, rös eller dylikt vid gräns mellan fastigheter eller ägor
JFR
rågång
rå och rör
ålderdomligtgränslinjede bönder som bodde inom säteriets rå och rör befriades från alla skatter till kronan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
samma ord som
2rå, alltså 'stång som gränsmärke'