publicerad: 2021
1råda
rådde rått, presens råder
råd·er
verb
1
ge (någon) förslag om lämpligt tillvägagångssätt ofta i egenskap av vän
någon råder någon (att+verb)
någon råder någon (till något/att+verb)
någon råder någon (till något)
någon råder någon (till att+verb)
de rådde henne att be läraren om ursäkt; hon rådde honom att skaffa sig en utbildning
råda bot på något
se
bot
2
förekomma (som den mest betydelsefulla omständigheten) i viss situation; ofta i förhållande till visst sätt att betrakta situationen i fråga
JFR
förhärska
något råder
fullkomligt lugn råder nu i huvudstaden; det rådde en faktisk krigssituation i landet; efter klockan 11 råder tystnad på logementet
○
äv. med konstruktionsväxling
i vissa uttryck
finnas
det råder något om något/sats
det råder något om något
det råder något om sats
det råder inget tvivel om att NN är den bäste; det råder delade meningar om hennes kompetens
belagt sedan ca mitten av 1400-talet
Läke- och örte-böcker
2råda
rådde rått, presens råder
eller
5rå
rådde rått, presens rår
verb
●
bestämma
någon råder (över någon/något)
någon råder (över någon)
någon råder (över något)
hon måste få råda över de pengar hon själv har tjänat ihop; om jag får råda så väntar vi lite med renoveringen
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland);
runform raiþ (pret.); se ursprung till
1råda 1
Människan spår, men Gud rår.
Efter ett medeltidslat. talesätt (1300-talet)