publicerad: 2021
tillhöra
tillhörde tillhört, presens tillhör
verb
1
äv. lös förbindelse, jfr
höra
ha som ägare
någon/något tillhör någon
någon tillhör någon
något tillhör någon
bilen tillhör grannarna på andra våningen; jorden bör tillhöra dem som brukar den
○
äv. bildligt, särskilt med erotisk innebörd
"Jag tillhör dig", viskade hon ömt
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska tilhöra
2
ofta lös förbindelse, jfr
höra
kunna räknas till gruppen av spec. vid vetenskaplig klassifikation
någon/något tillhör något
någon tillhör något
något tillhör något
valarna tillhör däggdjuren
○
äv. vid mer informell klassifikation
hon tillhör lagets bästa spelare; en person som inte tillhör de dystra
○
äv.
ha samband med
konsten och allt som tillhör den
belagt sedan 1851
3
ofta lös förbindelse, jfr
höra
vara medlem av
någon tillhör något
han har tillhört klubben i 25 år; hon tillhör en gammal adelssläkt
belagt sedan 1544
tillhöratillhörande