publicerad: 2021
besluta
beslutade el. beslöt, beslutat äv. beslutit, beslutad äv. besluten, beslutade äv. beslutna, presens beslutar
verb
●
fatta
beslut i viss fråga eller dylikt, särsk. på formellt sätt
någon beslutar (i något)
någon beslutar (om/över någon/något/sats)
någon beslutar (om någon)
någon beslutar (om något)
någon beslutar (om sats)
någon beslutar (över någon)
någon beslutar (över något)
någon beslutar (över sats)
någon beslutar ((om) något/att+verb/sats)
någon beslutar ((om) något)
någon beslutar ((om) sats)
någon beslutar ((om) att+verb)
riksdagen beslutade att tillsätta en utredning; åklagaren beslutade avskriva ärendet; vid årsmötet beslöt medlemmarna att bevilja styrelsen ansvarsfrihet
belagt sedan 1504 (brev från biskop Mattias i Strängnäs m.fl. till rikets råd om underhandling med Danmark (Styffe));
fornsvenska besluta; av lågtyska besluten med samma betydelse; jfr ursprung till
1sluta!!
beslutabeslutande, beslut