publicerad: 2021  
besluta beslutade el. beslöt, beslutat äv. beslutit, beslutad äv. besluten, beslutade äv. beslutna, presens beslutar
verb
beslu´ta
fatta beslut i viss fråga eller dylikt, särsk. på formellt sätt
någon beslutar (om/över någon/något/sats)
någon beslutar (om någon)
någon beslutar (om något)
någon beslutar (om sats)
någon beslutar (över någon)
någon beslutar (över något)
någon beslutar (över sats)
någon beslutar ((om) något/att+verb/sats)
någon beslutar ((om) något)
någon beslutar ((om) sats)
någon beslutar ((om) att+verb)
någon beslutar (i något)
riks­dagen beslutade att till­sätta en ut­redning; åklagaren beslutade av­skriva ärendet; vid års­mötet beslöt med­lemmarna att bevilja styrelsen ansvars­frihet
belagt sedan 1504 (brev från biskop Mattias i Strängnäs m.fl. till rikets råd om underhandling med Danmark (Styffe)); fornsvenska besluta; av lågtyska besluten med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1sluta!!
beslutabeslutande, beslut