publicerad: 2021
hår
håret, plural hår, bestämd plural håren
hår·et
substantiv
●
ytterst tunn, trådliknande bildning som växer ut (i stor mängd) från överhuden på människor och däggdjur
JFR
borst
raka håret under armarna; hunden hade fällt håren
○
särskilt om samling av sådana bildningar som (delvis) täcker övre och bakre delen av huvudet hos människan
vanligen sing.
ljust hår; mörkt hår; lockigt hår; tjockt hår; tunt hår; axellångt hår; bakåtkammat hår; uppsatt hår; utslaget hår; kamma håret; borsta håret; klippa håret; tvätta håret
stryka någon över håret; hon hade blont, kortklippt hår; hans hår börjar gråna
○
ibland (särskilt i ett uttryck) för att beskriva bryderi eller dylikt
"Det här var inte lätt", sade han och rev sig i håret
○
ibland äv. (särskilt i ett uttryck) med antydan om särskilt utpräglad manlighet
en karlakarl med hår på bröstet
○
äv. om fin borst på pensel och dylikt
penselhår
ge någon gråa hår
göra någon mycket bekymradden akuta bostadsbristen gav kommunalrådet gråa hår
håret/håren reser sig på någon
någon blir mycket räddhåret reste sig på henne när hon såg att någon brutit sig in i hennes lägenhet
hänga på ett hår
vara ytterst nära att utplånas eller inte förverkligashan hade opererats för tarmcancer och hans liv hängde på ett hår
kröka/röra ett hår på någons huvud
ursprungligen biblisktanvända det minsta våld mot någonhan skulle aldrig kröka ett hår på sina elevers huvuden
lyfta sig (själv) i håret
överträffa sig självvarje säsong har ensemblen lyft sig i håret och gjort showen än mer underhållande
man ska inte döma hunden efter håren
se
hund
på ett hår när
nästanhans firma försattes på ett hår när i konkurs
slita sitt hår
vara mycket förtvivladhan slet sitt hår över utgifterna som bara ökade och ökade
(sluka/svälja något) med hull och hår
se
hull
vara ett hår av hin
vara mycket elakvanligen om kvinna:
hon var argsint, grov i mun och i allo ett hår av hin
vara på håret
vara mycket närasärsk. om något som nästan inträffat:
det var på håret att showen ställdes in på grund av ett elavbrott
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska har; gemensamt germanskt ord av dunkelt urspr.