publicerad: 2021  
kål kålen
kål·en
substantiv
● typ av (bladrik eller upp­svälld) kors­blommig köks­växt som man äter blad, stam el. rot på
JFR kålrot
kålodling; kålrabbi; blomkål; brysselkål; rödkål; salladskål; vitkål
○ sär­skilt om vit­kål
kålhuvud; kålsallad
○ äv. om mot­svarande (ingrediens i) mat­rätt
kåldolmar; kålpudding; kålsoppa
får i kål
○ äv. om liknande växt som vanligen inte äts
kirskål; strandkål
ta kål på någon/något var­dagligtgöra slut på någon/någotDavid lyckades ta kål på den jätte­like Goliat; stor­marknader riskerar att ta kål på små­butiker i centrum
belagt sedan slutet av 1200-talet; (Westgöta-Lagen); fornsvenska kal; ur lat. cau´lis 'stjälk; kål(stock)'; idiomet ta kål på någon/något hette urspr. "hacka någon som kål (till kål­soppa)"