publicerad: 2021
kor
koret, plural kor, bestämd plural koren
kor·et
substantiv
●
del av en kyrka där (huvud)altaret har sin plats
korrundel; korskrank
kören stod framme i koret
○
äv. om annan särskilt utbyggd altarplats i kyrka el. ansluten gravbyggnad
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska kor; av medeltidslat. chor´us 'körens plats i templet', av lat. chor´us 'kör'; av grek. khoros´ 'körsång; tempeldans'; jfr ursprung till
koral,
koreografi,
korum,
korus,
1kör 1