publicerad: 2021  
kor koret, plural kor, bestämd plural koren
kor·et
substantiv
● del av en kyrka där (huvud)altaret har sin plats
korrundel; korskrank
kören stod framme i koret
○ äv. om annan sär­skilt ut­byggd altar­plats i kyrka el. an­sluten grav­byggnad
gravkor
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska kor; av medeltidslat. chor´us 'körens plats i templet', av lat. chor´us 'kör'; av grek. khoros´ 'kör­sång; tempeldans'; jfr ur­sprung till koral, koreografi, korum, korus, 1kör 1