publicerad: 2021
korp
korpen korpar
korp·en
substantiv
1
en stor kråkfågel som har kolsvart, metallglänsande fjäderdräkt och som främst lever vid klippiga kuster och i skogs- och fjälltrakter
en korp glidflög över åsen; korpen har ett upprepat, djupt, hårt läte som låter som hans namn
○
i myt och folktro ofta förknippad med något ödesdigert men också med vishet
Odens korpar flög ut över världen varje dag och samlade kunskap
stjäla som en korp
se
stjäla
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska korper; nord. ord av ljudhärmande urspr.
2
smal hacka som är spetsig i båda ändar för arbete i hård mark
belagt sedan 1834;
till
korp 1 (redskapet liknar en korpnäbb)
3
vanligen i sammansättn. och bestämd form sing.
korpidrott
korpfotboll; korplag; korpserie
○
äv. om enskild tävling
spela fotboll i korpen
belagt sedan 1943;
kortform av
korporation
jfr varumärket Korp®