publicerad: 2021  
korp korpen korpar
korp·en
substantiv
[kår´p]
1 en stor kråk­fågel som har kol­svart, metall­glänsande fjäder­dräkt och som främst lever vid klippiga kuster och i skogs- och fjälltrakter
en korp glid­flög över åsen; korpen har ett upp­repat, djupt, hårt läte som låter som hans namn
i myt och folk­tro ofta förknippad med något ödes­digert men ock­så med vishet
Odens korpar flög ut över världen varje dag och samlade kunskap
stjäla som en korp se stjäla
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska korper; nord. ord av ljud­härmande urspr.
2 smal hacka som är spetsig i båda ändar för arbete i hård mark
belagt sedan 1834; till korp 1 (redskapet liknar en korp­näbb)
3 vanligen i sammansättn. och bestämd form sing. korpidrott
korpfotboll; korplag; korpserie
äv. om en­skild tävling
spela fot­boll i korpen
belagt sedan 1943; kort­form av korporation
jfr varu­märket Korp®