SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 landå landån landåer landå·er substantiv [landå´] ● mest historiskt fyrhjulig, hästdragen vagn med nedfällbara suffletter över två passagerarsäten belagt sedan 1830; av franska landau, tyska Landauer med samma betydelse, till Landau, namn på stad i bayerska Pfalz SO Alfabetisk lista landvind subst. landvind (vind) landvinning subst. landvinning (vinning) landvägen subst. landå subst. laner subst. langa verb langare subst. langare (langa) langarn subst. Till alla ordböcker