(eng 1629–1642 (: Engbrustigheet). äng 1528–1707. änger 1642 (i rim))
Etymologi
[jfr fd. æng (d. eng); av mlt. l. ä. t. enge l. t. eng (se ÅNGER, adj.)]
(†) som är av (alltför) litet omfång l. format; särsk. trång l. smal l. snäv; äv. dels i överförd anv., om luft: instängd, dels mer l. mindre bildl. Ty menniskian .. kan icke förstå sådana andelighen ting, menniskiones hierta .. är alt för ängt och trångdt ther til. OPetri 2: 9(1528). Tragea de hyssopo. Brukas för ängt bröst och gammal hosta. Chesnecopherus RegIter E 4 b(1613). At han .. drager vppå sigh sijna Skoor, så at the stå engt åt fötterna. Schroderus Hoflefw. 217(1629). Så ähre Oss lijkwäll medelen huar medh wärked skulle sustineres .. genom sådan fiendens progress så mykit ängare wordne. HSH 32: 197(1634). Een osund Lufft .. then som är tiock, oreen, stinckande, ängh och förslutin, tijt hwarken Wädher eller Sool kommer. Palmchron SundhSp. 6(1642). (Fvn.) Angva-daur .. (sv.) Äng och trång Dör. Verelius 13(1681). Wår Sochnekyrckia här i Barkeryd är äng trångh och lithen. VDAkt. 1707, nr 840.
Ssg (†): ÄNG-BRÖSTIG. som har trångt bröst; äv.: som har svårt att andas; jfr trång-bröstig. The som wijdt Bröst och stackot Hals hafwa, äre .. (till uppkastning) redbognare än ängbröstige och medh långh Hals. Palmchron SundhSp. 293(1642). (Sv.) ängbrystigh .. (lat.) dyspnoicus. Hamb. 2: 3(1700).
Avledn. (†): ÄNGHET, r. l. f. trånghet (se d. o. 1). Lijffmodrens Capacitet, eller ängheet och rumheet. Palmchron SundhSp. 357(1642). Narfwen hafwer fuller warit nödigt .. realiter at fortificeras, och för des ängheet skull förwidgas. HSH 31: 507(1662).
SAOB
