Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
Å-FÖRA. [fsv. aföra] särsk. (numera bl. ngn gg) till II 2: hänföra l. överföra (ngt, särsk. ngt negativt l. betungande) till (ngn l. ngt); jfr föra 8 o. påföra 3. En rächning, uthi hwilken några bockar oföres Stodio till betalning, för berörde spanmåhl. ConsAcAboP 4: 306 (1676).
SAOB
