SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅHÖR, n.
Ordformer
(ohör 1588. åhör 16821712)
Etymologi
[vbalsbst. till ÅHÖRA, v.]
(†) hörande, åhörande; särsk. (o. i sht) i uttr. i ngns åhör, så att ngn hör; jfr ÅHÖRO. BtFinlH 2: 251 (1588). Parterne monsieur Paul Hilleton och seigneur Richard Oloffsson wore till i dagh inciterade till dombs åhör. HalmstDomb. 1: 180 (1682). Dhes Fadher (har) dher till i mitt åhör samptyckt. VDAkt. 1705, nr 206. VDAkt. 1712, nr 67.
Spoiler title
Spoiler content