publicerad: 2021
ÅKOMMA å3~kom2a, v. -kommer, -kom, -kommit, -kommen (se för övr. KOMMA, v.). vbalsbst. -ANDE, ÅKOMNAD (†, 1Saml. 1–6: 401 (1774)).
Ordformer
(a- 1524. å- (åå-) 1526 osv.; se för övr. KOMMA, v.)
Etymologi
1) (†) om vatten l. rök o. d. i fråga om att komma i fysisk kontakt med ngt. Dahlman Humleg. 97 (1748). Att minsta gnista af infallet Kol eller åkommen Brandrök på smällt Gulld skulle, efter någras Påstående, förorsaka sprödhet, äger ingen grund i erfarenheten. Rinman JärnH 1006 (1782). Att, wid Postwäskornes återkomst, genast efterses huruwida fel och skador under resan å dem uppkommit: att de, i händelse wäta under wägen åkommit, wäl torkas och smörjas. SPF 1828, s. 337.
2) († utom i a) i fråga om att ngt (i sht ngt negativt ss. skada l. olycka l. sjukdom o. d.) kommer över l. drabbar l. berör l. händer ngn (l. ngt), dels tr., med obj. betecknande den (l. det) som ngt kommer över osv. (äv. med konstruktionsväxling: drabbas av (ngt)), dels intr. (äv. övergående i bet.: inträffa l. infalla o. d. (se särsk. a–c) l. bli gällande l. uppnås (se a)). HSH 13: 109 (1524). Att thenna wedermödan åkom(m)er oss, såsom ett rettferdigt straff aff Gudi. PJGothus UndLära M 2 b (1592). På dhet alle skader och feehl, som oförmodeligen kunna åkomma, Cronones Slått, Huus och Byggningar, så myckit tijdeligare måge kunna repareras och botas .. dy will K. M:t (osv.). CivInstr. 287 (1651). (Trolovningen kan upplösas om) oboteliga och smittesamma siukdomar, spetelsko, brottfall, fåkunnigheet, raserij, bräckeligheet och wedersynliga lyten på kroppen, eller annat slicht, effter trolofningen åkommer. KOF II. 2: 147 (c. 1655). Fram uppå ålderdomen .. åkom honom en stark miält-siuka. Schützercrantz Olyksöden 55 (1775). Kräkningarne, som åkommo, voro icke beständige. VetAH 1810, s. 118. Den lust, som honom stundom åkommer, att skämta öfver allvarsamma till och med bedröfliga ämnen. ObjGästen 1829, nr 33, s. 2. När något hiskeligt, förfaseligt åkommer .. blir grefven alltid försagd. Almqvist GMim. 3: 106 (1842). Att min kropp ingen skada åkommer. Moberg Utvandr. 347 (1949). — särsk.
a) (i sht i ä. juridiskt fackspr.) i fråga om att (komma att) gälla l. beröra (ngt); i intr. anv. särsk. om juridisk företeelse l. händelse (ss. hävd l. laga kraft l. vigsel o. d.): bli gällande l. inträffa l. uppnås; ofta i p. pf. Teitt Klag. 278 (1555). (Finns någon) som .. af eget godhtyckio något Torp eller Backestufwu på Allmänningarne upsatt, och at icke uhrminnes häfd är åkommen, then skal straxt afträda Torpet. Schmedeman Just. 249 (1647). Carl Gyllenpistols sterbhus’ åkomne gravation. 2PrästP 2: 306 (1723). At ingen må af bya jordevall eller thet oskipt är intaka något till sina nytto, förr än laga skipte är åkommit. 2RA 3: 318 (1731). Dör .. fästeqwinna förrän wigsel åkommer; gifwe tå fästeman til then dödas föräldrar, eller arfwingar alt igen, hwad han fått. GB 3: 8 (Lag 1734). Äfven det fall, att laga kraft ej åkommer alla besluten utan det ena öfverklagas, må .. granskas. Kallenberg CivPr. 1: 497 (1918).
b) intr., om (slag av) väderlek l. del av dygn o. d. Åkommer dagen efter rägn, så hafva de häraf ingen skada, men infaller solsken pläga bladen rutna. Bergman Jordkl. 2: 51 (1774). Köllden (hade) någon tid redan åkommit. Rinman JärnH 758 (1782). På återtåget .. var natten åkommen vid anländandet till Djekneboda. BL 19: 128 (1852).
c) i p. pr., för att beteckna att ngt möjligen kan (komma att) inträffa l. äga rum: tillkommande, stundande, framtida. EvEp. 1562, s. X 1 a. (Gustav I) behölt .. ständigt et Regemente af utländskt Manskap innom Riket, på hwilka han i åkommande nöd lita kunde. Celsius G1 1: 200 (1746). (Att befästningsverket) af stadens egen besätning, i åkommande händelse, skulle kunna försvaras. SvMerc. 1764, s. 770. Björkman (1889).
d) i p. pf. med huvudord betecknande det som drabbar ngn; äv. med obj. I medler tijdh ähr mig någon siukdom åkommen. AOxenstierna 6: 513 (1631). Der någon, för åkommen nöd och fattigdom eller annan oförmögenhet, ej hunne med at fullborda sit arbete. PH 6: 4807 (1758). Grefve Lieven har hos Konungen anhållit om tilstånd, at i anseende til honom åkommen siukdom få på någre Månader komma hem til Swerige. Tilas Ant. 2: 220 (1770). Då en åkommen nervsjukdom hos det unga fruntimret efterlemnade en sinnessvaghet, som uteslöt allt hopp om förbättring. Franzén Minnest. 1: 253 (1818). SPF 1849, s. 209.
3) [jfr fsv. akomin, p. pf.] (†) vara (nära) släkt med (ngn); särsk. (o. i sht) i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med; jfr AVKOMMA, v. 9 b. Hans näste som honom åkommande woro stigho j fråå honom. OPetri 1: 103 (1526). När the thetta hörde, som honom (dvs. Jesus) åkompne woro, gingo the vth, och wille tagha fatt på honom. Mark. 3: 21 (Bib. 1541). Ändoch han såsom när åkommen med sal. Qvæstore, härwid eij kunde attenderas. ConsAcAboP 10: 17 (1709). Hon har måst bejemra sin k. Faders, Broders och Syskons frånfälle genom Pesten. Ja see thed att 32 personer af hennes åkomne legat döda i hennes Faders huus. UrFinlH 244 (1723). Lind 1: 1458 (1749).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content