[fsv. angerman; sannol. av ett bl. i ortnamn anträffat ord med bet.: (havs)vik (här syftande på Ångermanälvens mynningsvik) (till den rot som äv. föreligger i ÄNG, se Holm NordAng. 687(1991)), o. MAN, sbst.2]
(numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) ångermanlänning; äv. ss. tillnamn. TullbSthm 1536, s. 119 b. Sam(m)e dagh klagede Joenn Persz(o)n Ångerman öffwer Peer Tordzszonn. 2SthmTb. 8: 241(1591). (Skillnaden mellan) Vplänningar och Dalkarlar, Ångermän och Westgothar, etc. Palmchron SundhSp. 20(1642). Vid enstaka tillfällen omtalas anonyma västgötar och ångermän, men de voro ej hemma i staden (dvs. Enköping) utan blott på marknadsbesök. Ljung EnköpH 432(1963).
