(åthrar, pr. sg. 1573. åtrå (-th-, -åå) 1611 osv.)
Etymologi
[fsv. athra, ssg av Å, prep. o. adv.2, o. TRÅ, v.1, möjl. (gm omtolkning av förleden) av l. efter fd. atthra (d., nor. attrå), motsv. ssg med ÅT, prep. o. adv. — Jfr ÅTRÅ, sbst.]
känna l. visa åtrå till (ngt l. ngn); äv. abs. All weldzens pris hon snart forgåår, / .. ty äst tu wijs tu ey åthrar, / för myckit till henne lendha. Visb. 1: 53(1573). Och Hennes M:tt ingen ting så högtt åtråår och åstunder som menige Rijksens och des Stenders longlige, stadige välferdh. AOxenstierna 1: 610(1611). En pijga såg en gång på en wacker gosse så stint ok stadigt, mäd åtrånde ögon, at Goss’n swijmade åf. Columbus Ordesk. 25(1678; uppl. 1963). Alting är ej mer likgiltigt för mig! jag åtrår och förkastar å nyo. Eurén Kotzebue Cora 55(1794). Det var en tid, som jag åtrådde framför allt konstnärslifvet och friheten. Bremer Hertha 82(1856). I drömmen ser jag dem alla, mörka och ljusa, kvinnor jag åtrått, kvinnor jag fått. Ekelöf Köp 63(1938). — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; om sak ofta liktydigt med: efterlängtad; särsk. i förb. med adv. hett; äv. substantiverat, särsk. om person (motsv. ÅTRÅ, sbst. b). Jag gjorde allt för att vinna den åtrådda. Den grekiska sagan förtäljer om Io, att hon, åtrådd af Zevs’ kärlek, vardt af den svartsjuka Hera omskapad till en ko. VLitt. 1: 65(1875). Vad som alltid framställs som åtråvärt blir åtrått; det andra förlorar sitt intresse. Lindqvist Reklam. 11(1957). När en kvinnlig läsare äntligen får tillgång till det hett åtrådda femte avsnittet av Clarissa. Johannisson MelankRum 94(2009). jfr SMEKNINGS-ÅTRÅDD.
SAOB
