ÅTSEL, m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Etymologi
[fsv. azl, n., as, sv. dial. åtsel, m., ohyra; motsv. fd. atsel, r. l. n. (d. ådsel, n.), as; avledn. till ÅT, sbst.; jfr det med annan ändelse bildade ÅTEL]
(†) död (djur)kropp, as l. kadaver; jfr ÅTEL. Saduceer och Epicureer .. hwilke vthwräka och bortkasta the dödhas lekamen, lika som man bortkastar oskäligh diwrs åtzlar. Falck Und. 201 a (1558).
