SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2021  
ÅT, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 278):
(II 1) ÅT-SIDA. sida som är (avsedd att vara) vänd mot en, hitsida l. framsida; motsatt: frånsida. särsk.
a) i fråga om mynt l. medalj l. sigill o. d.; jfr avers, sbst.1 1. Lagerbring 1Hist. 1: 562 (1769). Medaljen är oval .. och bär på åtsidan kungens bröstbild. Rig 1949, s. 108.
b) (i sht om ä. förh.) i fråga om förspänd häst o. d., om ekipagets vänstra (mot den körande vända) sida. Hästen på åt-sidan. Serenius Cc 4 b (1734). Denne wise (på plogen) bör på åtsidan åt köraren wara beklädd med et stadigt jern-bläck. SamlRönLandtbr. 1: 243 (1775).
(II 2) -SITTA, -ning (numera mindre br., Crusenstolpe CJ 2: 303 (1845)). sitta åt; särsk. (o. i sht) i fråga om klädesplagg o. d. (jfr sitta åt 2 a slutet); i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Denne furste .. vårdade .. till och med snitten och åtsittningen af hela klädnadens tillbehör. Crusenstolpe CJ 2: 303 (1845). De historiska bildsviterna med .. deras än vida, än åtsittande, än långa, än uppskörtade kläder, vilkas linjer attraherade blicken. Malmberg FörfLiv 206 (1952).
Spoiler title
Spoiler content