(numera bl. ngn gg) för att återge grisens grymtande; ofta upprepat; jfr NÖFF. Pigan .. mindre nöjd med badet än grisen, hwilken med sitt ”öff, öff”, deröfwer betygade belåtenhet. VexiöLT 22/11 1839, s. 1. – Öff! öff! öff! lät det bakom .. (vildsvinet), och en liten gris stack fram sitt huvud. BoråsTidn. 26/1 1974, s. 15.
Avledn.: ÖFFA, v. (numera bl. ngn gg) om gris: (upprepade ggr) säga ”öff”; jfr nöffa. Martinson Nässl. 87(1935). Småttingarna .. tittade in i ladan där spädgrisarna öffade! GbgMP 1950, nr 201, s. 1.
SAOB
