SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖLÄNNING ø3~län2iŋ, sbst.2, förr äv. ÖLÄNDING l. ÖLÄNDNING, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ølani(n)ge 1535. ölenning (öh-) 1609–1745. öländing 1773–1971. öländning 1801–1874. ölänning (öh-) 1700 osv. ölänninge 1757)
Etymologi
[fsv. öländinger, sg., ölänningar, pl.; avledn. av landskapsnamnet ÖLAND]
1) person bosatt på l. härstammande från Öland. TullbSthm 1535, s. 25 b. Årets Ölänning prisad för sitt arbete med Ölands arkeologiska hemligheter. Ölandsbl. 19/7 2022, s. 4.
2) (förr) ölandshäst av nu utdöd ras; förr äv. allmännare, om annan småväxt hästras; jfr RUSS, sbst.3 2. Wåra små Baggefolar och Ölenningar. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 596 (1679). Öländningen, en dvergrace, som förekommer på åtskilliga öar, såsom Öland och Ösel i Östersjön, Wärö och Röst i Ishafvet. Nilsson Fauna 1: 471 (1847). I Sverige hade Öland en inte fullt så småvuxen häst, den nu utdöda ölänningen. DjurVärld 14: 45 (1960).
Spoiler title
Spoiler content