SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖNING ö3niŋ2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar (Stiernman Com. 1: 351 (1589) osv.) ((†) -er G1R 15: 474 (1543), RA II. 1: 291 (1613)).
Ordformer
(öning (öh-, -ij-) 1543 osv. önnung 1589)
Etymologi
[fsv. öningar, pl., ölänningar; till Ö, sbst.2]
öbo; särsk. (o. numera bl., i vissa trakter, ålderdomligt l. skämts.) om ölänning. Thernest som tu och wäst huru the Önijnger haffwe stelt sig emot oss j thetta buller. G1R 15: 474 (1543). Ty ser man af Wästgöt-Lagen och andra rum, att Öningar kallas det Folcket som boo på Öana. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 202 (1698). En tredje (guidad) tur har fått namnet Från alvar till hav i öningars land. Ölandsbl. 6/3 2014, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content