(†) som har avseende på l. kännetecknas av krig l. strid, krigisk (se d. o. 2); särsk. dels om skepp o. d. som är avsett att brukas i krig l. strid, dels om tidsperiod (jfr ÖRLOGS-TID). Begäre i yterligare att wij schulle giöre wår örlige skip tilredhe. G1R 7: 438(1531). Den Herren som alltt Örligitt j Werlden stiller. RARP 1: 191(1632). At therigenom uti örlige tider förmodeligen ärnå någon mera säkerhet. VDAkt. 1759, nr 100. Ett örlogt sjötåg. Sylvander Kalmar III. 1: 518(1865).
Avledn.: ÖRLIGHET, r. l. f. (†) krig l. strid; jfr örlog, sbst. Hoo skal ibland oss föra örlighet emoot the Cananeer? Dom. 1: 1(Bib. 1541); möjl. sg. best. av örlog, sbst. Igenom desse margfallige krigh och öhrligheter. RA II. 2: 34(1617). VDAkt. 1710, nr 270.
SAOB
