[sv. dial. övenda-full; ssg med FULL, adj.; förleden är en synkoperad ssgsform av ÖVER o. ÄNDE]
(†) som är mer full (se FULL, adj. 2) (av ngt) än normalt, överfull; äv. om person: i hög grad berusad, stupfull (jfr ÖVER-FULL d). A:o 1660 gick han öfuende full i p(re)dikostolen. VDAkt. 1666, nr 149. En stor Siö, öfwende full med Holmar. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 540(1698).
SAOB
