[fsv. ivirbudhugher, -bödhigher, -bödhugher m. fl. former; liksom fd. yverböthigh (ä. d. overbødig) av mlt. överbödich; jfr mnl. overbodich (nl. overbodig, äv.: slösaktig, överflödig); ssg av ÖVER o. -BÖDIG]
(†) (i hög grad l. till fullo) (bered)villig l. redo l. beredd l. benägen (att göra ngt l. till ngt). Wtan altiid latha oss finna owerbödich tiil al redeligheit. G1R 1: 137(1523). Thet war tå nästan hwar man wälwiliat, Ja, öffuerbödig til theras skadha. LPetri Kyrkiost. 2 a(1566). Hwar emot iag den Högl. Kongl. Rättens öfwerbödige och hörsammeste tiänare stedze finnas och förblifwa skall. 3Saml. 7: 45(1670). I dhet öfrige är han nu som förr öfwerbödigh att betala h(er) rådmannen alt hwadh retten eller gode män kunna tillfinna honom wara skyldigh. HalmstDomb. 1: 105(1682). Swedberg Schibb. 409(1716).
SAOB
