ÖVERHANDTAGA ø3verhan1d~ta2ga, äv. 103~20, förr äv. ÖVERHANDATAGA l. ÖVERHANDENTAGA, v. -tager, -tog, -tagit, -tagen (se för övr. TAGA, v.). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord; förr äv. -fv-, -fw-; -hand- 1712 osv. -handa- 1911. -handen- 1686–1972)
Etymologi
[ssg av uttr. ta överhand(en) (se ÖVERHAND); jfr t. überhandnehmen]
(utom i slutet numera mindre br.) om ngt sakligt (i sht ngt abstrakt): ta överhand(en) (se ÖVERHAND 3 d); numera bl. dels (o. i sht) i p. pr. i adjektivisk anv. (se slutet), dels ss. vbalsbst. -ande; förr äv. i p. pf. i aktiv bet. i adjektivisk anv.: som tagit överhanden. Igenom detta at arbetsföre fattige kunna få syslosättas förmodas at de öfverhandtagne tiggerier skola uphöra. Fischerström Dagb. 78 (1773). Lagstiftande Makten har med hoptals lagar sökt utestänga .. (överflödets) öfverhandentagande. Gustaf III 1: 226 (1778). Elden öfverhandtog med sådan våldsamhet, att (osv.). GHT 14/11 1835, s. 2. Den öfverhandtagna militärandan. Kalmar 12/8 1901, s. 2. I sammanhang med överhandtagandet av de praktiska syftena ha de gamla ceremoniösa formerna bortfallit. Nilsson FestdVard. 76 (1925). SAOL (1986). — särsk. (numera bl. tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv.: som (alltmer) tar överhanden; äv. dels: som alltmer tilltar l. tillväxer, dels ungefär liktydigt med: övermäktig l. överväldigande. Annerstedt UUH Bih. 2: 261 (i handl. fr. 1686). Emot det öfwerhanden tagande tiufweri, hwaröfwer klagas .. låter Kongl. Maj:t en Förordning utgå, som förmodeligen skal hafwa sin goda wärkan. PH 1: 670 (1727). Till afhjelpande af den öfverhandtagande bristen och nöden. MinnSvNH 4: 57 (1854). Bevistade landtmannapartiets sammanträde en stund, men öfverhandtagande trötthet nödgade mig derifrån. Johansson Dagb. 3: 97 (1891). Religionens överhandtagande roll inom det andliga livet gör sig märkbar på många sätt. Wifstrand GrKultHFas. 56 (1950).
