ÖVERNOG ø1vernω4g l. ø3ver~nω2g, adv. l. adj. oböjl.
Ordformer
(äv. skrivet ss. två ord; förr äv. -fu-, -fv-, -fw-, -gh)
Etymologi
[jfr ä. d. overnok, t. übergenug; urspr. uttr. med ÖVER bestämmande NOG, adj. o. adv.2]
I. ss. adv.: mer än nog l. tillräckligt; alltför l. alldeles för mycket; särsk. i sådana uttr. som ha l. få l. finnas övernog (med, äv. av ngt); äv. i substantivisk anv., i uttr. till övernog, till övermått; jfr ÖVERT. Det fanns övernog av arbetsuppgifter för henne. (Han) hadhe thermedh öfver nogh hämpnat sina bröder. LPetri Kr. 35(1559). Så är ock min hustru gammal och swag och har öfwer nog med at skjöta mig. VDAkt. 1783, nr 116. De öfvernog många samlingar, hvilka en för sig sjelf obekant medelmåtta eller obetänksamma sterbhusintressen lemnat i allmänhetens händer. Frey 1850, s. 45. Äfven på bjudningar i familj fick man öfvernog och önskade, att de skulle upphöra. Solnedg. 4: 58(1914). Tid hade han övernog. Olsson Fröding 288(1950). Jag vet att Erik redan fått höra om det till övernog. Lo-Johansson AstrHus 159(1966). — särsk. i det emfatiska uttr. nog och övernog. Det Lukanska folket hade fordom nog och öfvernog förgått sig. Kolmodin Liv. 3: 269(1832). Det fanns nog och övernog av malm. Lagerlöf Holg. 2: 140(1907). Lokalbefolkningen har förvisso fått nog och övernog av turism. Expressen 29/8 2019, s. 7.
II. (numera bl. ngn gg) ss. adj.: mer än nog l. tillräckligt (med); alltför mycket. Så vore dett än då öfuernogh arbete för honom. OxBr. 3: 500(1638). Där för att det är först till 1904 års riksdag .. som .. förslaget behöfver vara inlämnadt, hvarefter det varder öfvernog tid att nagelfara detsamma. BoråsTidn. 26/7 1902, s. 2.
