ÖVERSIGGIVEN ø3versäj1~ji2ven, äv. -si1g~, p. adj. -givet; -givne, -givna. adv. -GIVET.
(alldeles) bragt ur fattningen l. utom sig; förtvivlad l. tröstlös; uppgiven; äv. överfört, om känsla l. känslouttryck o. d.; jfr GIVA SIG ÖVER 2 slutet, ÖVER I 7 a ζ β′. Snörmakarn var död och nu voro de sex döttrarne .. alldeles öfversiggifna; ty se, nu måste de sälja bort alla snörmakeriredskapen och allt annat i huset för att betala begrafningen och allt hvad gubbens sjukdom kostat. GHT 15/11 1849, s. 3. Men vad fröken Snövit och söta far var översiggivna för grevinnan! Så vacker och glad, som hon var, och så skulle hon vara så grym mot dem, som hon hade under sig! Lagerlöf Liljecr. 51 (1911). Det .. översiggivna missmodet. Ahlgren Orfeus 46 (1938). Min mor sjönk ned på pallen bredvid spisen och vaggade översiggivet med händerna för ansiktet, gråtfläckarna på korkmattan torkade aldrig. Aspenström Bäck. 18 (1958). Nu .. låg far orörlig i sängen och stirrade i taket, inte berusad, inte sjuk men översiggiven. Johansson HusFlon 310 (1997).
