om (högre) ämbetsman l. myndighetsperson; överhetsperson l. makthavare; särsk. motsatt (o. i förb. med) undersåte; ofta med förklenande l. skämts. l. ironisk bibet. SundsvP 27/1 1899, s. 3. Rikets såväl under- som öfversåtar torde hålla med .. om att vintern har sina afsevärda obehag. Strix 1903, nr 49, s. 4. Heidenstam steg allt högre i vad Ludvig Nordström kallade översåtarnas Sverige, men han förlorade större delen av sin popularitet bland undersåtarna. Landquist Minns 51(1949). (Han hade) för jämnan gått och dragits med ett hemligt hat till allt vad översåtar och överklass hette. Gustaf-Janson SommVind 236(1970). Vi fruktar myndigheterna och har en oklar föreställning om att våra översåtar alltid har rätt i kraft av sina kunskaper och samlade erfarenheter. LSilbersky hos Küng HbRätt 10(1989).
Avledn.: ÖVERSÅTLIG, adj. som tillhör l. härrör från l. kännetecknar en översåte. En översåtlig makt med förmåga att tygla de trotsiga. SölvesborgT 2/12 1933, s. 5. En studie i auktoritär psykologi eller översåtlig mentalitet. SvD 4/9 1972, s. 5.
