SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2023  
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
ÖVER-VARV. särsk. till II 8, om alltför högt varv (se varv, sbst.2 1 b) l. varvtal hos motor (särsk. i fordon) (orsakande att denna skär ihop); äv. (i sht i Finl.) bildl., särsk. i uttr. gå på övervarv (jfr varv, sbst.2 1 b slutet). FaluLänsT 20/12 1930, Bil. s. 4. Han (fick) spinn på bakhjulet med påföljd att motorn rusade upp i övervarv och skar. DN 3/8 1970, s. 23. Byggindustrin går på övervarv. Hufvudstadsbl. 2/3 1989, s. 11.
(II 8) -VARVA, -ning. med avs. på motor (särsk. i fordon): låta gå med alltför högt varvtal, till övermått varva (se d. o. 1 a); äv. dels med konstruktionsväxling, om sådan motor, dels bildl. En kunnig motorcyklist .. startar försiktigt och lägger in växlarna mjukt utan övervarvning. SvD(A) 8/8 1949, s. 11. För att hindra att motorn övervarvas finns det ett övervarvsskydd, som kopplas till tändningen. NTeknik 1971, nr 8, s. 5. Motorn övervarvade men jag lyckades få stopp på den innan den skar. ViBiläg. 2012, nr 2, s. 12. Hon är fladdrig och övervarvad, mycket brådmogen och den som plockar hem det sista sticket i varje samtal. Arbetarbl. 29/11 2019, s. 35.
-VATTEN. särsk. (numera bl. tillf.) till II 3 d β: överloppsvatten l. översvämningsvatten. VetAH 1769, s. 186. (De) anse bron i fara, i händelse öfvervattnet ännu tilltager. DA 12/6 1846, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content