[jfr d. øvrighed (nor. bm. øvrighet, nor. nn. øvrigheit); av mlt. överichē(i)t, till överich (se ÖVRIG); jfr äv. t. obrigkeit (av mht. oberecheit)]
(†) överhet. Att någen aff thesse riiker kunde .. forsörgdt bliffwa met vstyrige eller vroliga konungar eller öffrighett. SvTr. 4: 153(1534). Emoth sin rätte Konung och Öfrigheet. G1R 16: 14(1544). Höge öfrigheten .. hafver ofta härom vårdit bekymrad, at olaga skiutzresor måtte afskaffas. RA I. 3: 879(1597). Att Rysserne .. väll allerede een annan öfrighet ophäfft, om de icke oppå H. F. N:des Herttigh Carll Philipz ankomst förmodningh hade. OxBr. 5: 8(1612).
