AFBALKA a3v~bal2ka (a`fbalka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.). —
1) medelst (låga) skiljeväggar afstänga (ett mindre rum inuti ett större). Afbalka .. Contignatione secludere. Sahlstedt (1773). Möller (1790). Afbalka en fårkette i ett fähus. Dalin (1850).
2) afdela (ett rum) i smärre delar gm skiljeväggar l. balkar af trä, som vanl. upptaga endast en del af rummets höjd. Afbalka ett rum i flera smärre. Dalin (1850).
