SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFBRYTNING a3v~bry2tniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af AFBRYTA. — särsk.
1) motsv. AFBRYTA II 1.
a) i eg. mening. Med afseende på både da krafterna ”afbrytning” och ”sönderstyckning”, måste bjelkens .. genomskärning bestämmas. Rothstein 679 (1856, 1875).
b) (föga br.) delning l. afstafning (af ord). Egnell Life of Columb. 21 (1834).
2) motsv. AFBRYTA II 3. — konkretare:
a) byggn. del (af yta, vägg l. kant), som bildar vinkel mot det öfriga. För att undvika .. olägenheter (af tomtens oregelbundenhet), gör man så många rätvinkliga rum, som låter sig göra, och förbättrar de öfriga genom tvära afbrytningar eller afrundningar. Stål 2: 67 (1834). Socklarne .. (hafva) fått afbrytningar till förtagningar. Brunius Gotl. k. 3: 27 (1866).
b) (†) fys. (ljusstrålars) brytning l. refraktion. Faggot Præs. i VetA 1747, s. 31.
c) ställe, där vinkel i sluttning förekommer. Om sluttningen af en åker är afbruten, så måste ofta vid afbrytningen ett fångdike anläggas. Lundeqvist enl. Kindblad (1867).
d) (nästan †) stalp, afsats, brant vägg. En helt låg tract .., ifrån hvilken jorden antingen ganska brant upstiger til Allvaren eller ock skiljes med en perpendiculaire oändelig hög afbrytning. Linné Öl. 50 (1745). Bland landets tvära afbrytningar visar sig Högklint, 3/4 mil söder om Visby. Hisinger 4: 205 (1828). Lodräta afbrytningar eller s. k. klefvor (på Kinnekulle). O. v. Knorring i Läsn. f. folket 1886, s. 207.
3) motsv. AFBRYTA II 4. — särsk.
a) bef. en mingångs l. mingrens förändring i vågrät riktning. Minörregl. 39 (1883).
b) mil. Afbrytning rotevis. Ex.-regl. 1848, s. 75. Marschriktningen kan .. förändras genom afbrytning i större eller mindre vinkel, endast genom att befälet i têten .. afbryter i den nya marschriktningen. Ex.-regl. f. inf. 1871, 1: 61. — jfr TET-AFBRYTNING.
4) motsv. AFBRYTA II 10 (jfr AFBROTT 6). — (†) afvikelse, skillnad, olikhet. Kalm 1: 137 (1753).
Ssgr: (jfr AFBRYTA II 8) AFBRYTNINGS-APPARAT 310~102. Fock Fys. 639 (1861).
-PUNKT~2.
1) (till 3 a) Minörregl. 39 (1883).
2) (till 3 b) Riktbefälet marscherar på stället vid afbrytningspunkten. Kindblad (1840, 1867).
3) (jfr AFBRYTA II 8) Fock Fys. 599 (1861).
(jfr AFBRYTA II 8) -TECKEN~20. (enst.) = AFBROTTS-TECKEN? Tullberg Sv. rättskr. 57 (1862).
(3 a) -VINKEL~20. Minörregl. 39 (1883).
Spoiler title
Spoiler content