SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFBRÅCK l. AFBRUCK, n.
Ordformer
(-ock O. Petri 3 Förman. 112 (1535). -åck Tegel G. I:s hist. 2: 34 (1622). -uk G. I:s reg. 8: 47 (1532); L. Petri Om nattv. G 3 a (1558). -ucck G. I:s reg. 9: 167 (1534). -uck RA 1: 239 (1538), 401 (1544); FH 2: 246 (1547); Tegel G. I:s hist. 2: 241 (1622))
Etymologi
[af mnt. afbrok, afbrock; jfr ä. d. affbrock (Kalkar under afbræk), t. abbruch]
— jfr AFBRÄCK.
1) (enst., †) afdrag, minskning, uteslutning. Brwkar Christi Testament effter hans Stichtelse, vthan alla Tilsättielse och Affbrock. O. Petri 3 Förman. 112 (1535).
2) (†) afbräck, skada, förfång. At tu kunde göre K: Christiern någhot affbruk. G. I:s reg. 8: 47 (1532). The skulle göra Fienderne och theras Skip .. affbråck. Tegel G. I:s hist. 2: 34 (1622).
Spoiler title
Spoiler content